NattFilosofen

Färjorna flyter iland likt en skeppsbruten båt
Förlåt för min låt, finns ingenting att göra åt
Ni kan hata, spotta och trampa på mig
Jag kommer aldrig bli någons jävla lakej
Jag följer min gud, följer mina fotspår
Växte upp från barn till en riktig tonår
Kommer du ihåg den tiden vi var barnsben
Du blommade tidigt och jag blommade sent
Hör vindarnas vingslag från en färgglad fjäril
Jag var färdig, men ihärdig om en bättre värld
Jag svär, jag har lärt andra barn att gö' såhär
Springer i sommarvind fast det känns som en motvind
Kommer du ihåg när dom knivhögg Anna Lindh
Min skuggbild var givmild fast jag var gråtmild
Härdade mig genom att bli min förebild


Tiden springer och jag har blickar tillbaks
Kommer du ihåg tiden när vi lekte som barn
Det var tiden då man kunde göra allting ostört
Nu känns det som om hela skiten bli'tt förstört
Flyttade tillbaka till min födelsestad
Min födelsedag kändes jättebra
Men inte så bra när ni inte var närvarande
Närvaron utan er kändes försvagande
Har ett svagt minne när vi gick i samma klass
Umgicks med fel umgänge och jag åkte fast
Fast jag var fast så tog jag ut mig till ljusare kontrast
Började röka, började dricka
Kändes som om hela jävla skiten skulle spricka
Pennan flödar fritt och jag ser hur den skyndar på
För jag vill inte att detta stycka ska sluta så
Har alltid följ min förebild, det var min kusin

kan alldrig skada mig igen för du lärde mig att ta stryk
först till socialen sen vidare till vuxenpsyk
sen igen fast till psykpterapi jag var fast i ett helvete
men lyckades att fly
det mesta har läkt nu men ärren är kvar
antidepressiva eller aggrission
allting känns skit nästan så att man tappade tron
eller hoppet men de är väl då jag ser tillbaks
och att acceptera vem jag är
efter allt som lever kvar men känner hela tiden
rädslan för framtiden
vill inte tiga men kan känna samtidigt
vem jag är eller vad ja va
lyssna vad ja säger nu för texten här är bara jag
från bladets dag till sista orden
kan inte ändra nått de bara finns i blodet
för jag föddes i helvetet jagades av djävulen
ställ dig upp mot mig och du får smaka vad han lärde mig
för allt jag såg tills den dagen var fucking hat och en vardag
som var fylld med våld
hur ska man kunna tycka om eller må bra
om hela jävla uppväxten var känslor av hat
men det var sån skit som ja lämmnade kvar
och tillslut fan jag lärde mig att älska en dag
men massa kärlek kan bli vägen till hat
då lögner efter lögner blir dina ärliga svar
och vägen tillbaks blir ingen dans på rosor
för jag växte upp bland fucking jävla kaos och mordhot
det försvann men jag saknade allt
och tillochmed dom gångerna vi pratat om han
tragiskt men sant
de är då man slutar skriva
när bladet blir kallt är de dags att byta sida
men efter regn kommer solsken
skitsnack
efter regnet kom mörkret och solen blev iskall
ensam fan ja hatade allt
och i ett skitit liv har man fått slagit sig fram
men lärde mig tillslut att acceptera min spegelbild
och kanske livet från ett bredare perspektiv
den här går ut till dig som bara känner att himlen blivit svart
men du vill dit och bara lämmna allt
men du kan stå igen även fast du rammlade
för allt som inte dödar dig gör dig bara starkare
så fortsätt bygga fast de fattas nån puzzelbit
för bland all skit finns de alltid något possetift
men fortsätt att kämpa på
för man är den man är och det går alldrig att ändra på

Vad är mitt liv?! När jag tänker på saker som jag har gjort
och allting har passerat fort, har alltid lagt fel kort
Vad är min död?! När jag tänker på min sargade kropp
med gevärspipan i munnen, ensam, ingen sa stopp
Vad är min vardag när jag sliter som fan
tills den dagen kommer då jag inte ens lyfter min hand
Jag sväljer tretton piller, skjuter under hakan bara för att vara säker på att aldrig mera vakna
När tiden runnit ut, när allting bara slutar funka
Då ska jag ta mitt eget liv, i eget blod jag drunknar
Har redan börjat vandringen mot andra sidan säger fan i mig inget slut på detta skiten
Sluta lida, sluta leva, sluta treva, sluta häva massa skit
Sluta leva i en fantasi
Är less på fan det mesta nu som har med er att göra
Vill inte se, vill inte tänka och vill inte höra
Jag vill gå, jag vill vara helt ensam
Respektera mina ord och fatta känslan
Och om du inte varit här så ska du fatta
Att efter denna låt så bryt sönder min platta
Och lyssna aldrig mer för att du inte hajar nått
Hajar nånting om killen som sa stopp
Nu får det vara nog, jag skiter i det här
Jag greppar mitt gevär och trycker av jag svär
Jag sprider blod och massa innehåll på väggarna
Och lämnar kroppen här på golvet för att ruttna
Om några dar så känner grannarna stanken utav mig
Och bryter upp min dörr och se där, så finner dom mig
Halva skallen bortblåst och på bordet en lapp
Dom vecklar upp den och på den så står det Tack
Ett jävla tack till alla fittor som bara sket i mig
Medans dom såg att jag led men dom log åt mig
Tack för allt, Tack till vännerna och mamma
Jag sitter här med mitt gevär emot min panna!

När regnet faller ner
Och vattnet rinner längs asfalten
Så ser jag min spegelbild som den aldrig blev
Jag ser knarkaren, doktorn, surfaren, brandmannen
Ser rökaren, den hopplöst arbetslöse
Som går mot gatans slut
Jag ser bankdirektören, jag aldrig möter
Jag ser hur uppförsbacken planar ut
Bland dränkta drömmar
Och ofogad skräck
Den vägen ska en annan mänska följa
Rättvisa, hör jag den godtrogna tänka

Jag går samma gata varje dag
Varje vecka samma sak
Obestämd och ganska svag
Så möter jag mitt öde...
Men i regnets reflextion så stannar jag

Vad är det jag tänker
Där vattnet nu rinner
Är det säkerhetskänslor
Som fastnar i sinnet
För jag har pengar i överflöd
Och Heltidsjobb
Jag fastnar, och tänker i timmar
Vill jag ha mer ändå?

Allt känns fel

Inte helt klar än men det kommer..

Allt känns fel, varför känns inget rätt för?

Passionen finns, men vi verkar inte ha nån glöd.

Hade en låga, men tiden blåste ut den.

hjärtat slår för dig, det är knappt,men,

jag tror jag saknar dig, men kan det vara kroppsligt?

Är detta kärlek, eller är det bara njutning?

Jag vill veta hur ser det ut om tio år?

Är vi ett par, eller har vi gått i skilda spår?

Jag är förvirrad, men kanske det ska vara så?

Jag ställer frågor, men jag finner inga svar ändå.

Jag är förkrossad, har älskat men står ensam.

En övergiven grabb, med en stark längtan.

Jag var snäll, gjorde allt för den andra.

Vad är tacken? som skit blev jag behandlad.

Jag gör fel, men jag är blott en människa.

allt jag ville var att kunna bli älskad




Jag sitter och tänker, men tankarna dom brinner.

dom går upp i lågor och bara försvinner.

Jag ville inte släppa dig jag ville ha dig nära.

jag gjorde inga fel så varför blev allting såhära?

Du blev helt off, jag blev behandlad som luft.

Var skärrad innerst inne men försökte spela tuff.

Men så fort jag sitter ensam kommer tårarna ut,

om kärlek är så underbart, varför tar det slut för?

Snälla kan nån svara jag försöker finna tröst.

jag försöker gå vidare men saknar din röst.

Saknar dina ögon, saknar leendet du hade.

Saknar allt men mest den sjuka humorn som vi delade.

Snälla ge mig en chans, det är allt jag vill.

Att jag i ditt inre får finnas till.

Att vi tar tillbaka det som vi en gång var.

ett plus ett är två, och det var du och jag.





Du lämnade mig och min värld föll ihop

Jag kämpade länge men till slut tog det stopp.

Försöker ta mig upp från ett liv på botten

men det dröjer nog länge innan jag mår toppen

Men försöker vara stark, ständigt ett leende på läpparna

Jag öppnar inte upp mig, för jag vill inte deppa.

jag vill finna den tanken som gör mig glad.

Den som hjälper mig tillbaks upp på fötter en dag.

Men det verkar omöjligt för en pojke som jag.

Står och hoppas på kärlek, men det lär ta ett tag

Jag e kvar med sömnlösa nätter

Aldrig känt mig välkommen är den dödsdömda gästen

I världen som vi lever i vill se en tid

Av mig själv levandes ett liv som jag finner mening i

Men inuti e det svart

Och jag vaknar med svettiga lakan varje natt

För allt för många vill se mig död

På grund av det jag lever för så allt e meningslöst

Jag kämpar för en framtid en enda lycka

Med pennan vid min sida men vad gör den för nytta

När allt annat e skit kan någon ge mig en chans

Vill segla i land om inte vill jag inte leva alls

Jag finner rimmen innerst inne

Och dem beskriver mitt liv där jag bara finner hinder

För att vara mig själv e nåt jag inte vågar va

Och vad jag än svarar när ni frågar så mår jag inte bra

Ja du kan se mig skratta men känner hur fasaden växer

Och fortsätter jaga lyckan i skuggan av mina texter

Jag kan förstå att du inte fattar vad felet är

Men hur mycket jag än försöker får jag ingen helhet när

Det känns som jag jagar något jag aldrig kommer att nå

Försöker tänka på annat men det e just det som inte går

För jag är besatt av tankar som vägrar att släppa taget

Som jag vet att med tiden kommer leda mig rätt i graven

Jag har gråtit mig genom nätter

Men tackat nej till läkare som erbjudit tabletter

Dagar var svarta och känner nog av det än

Men jag håller hoppet tänker det vänder nog snart igen

För det spelar ingen roll vad man har för kort

Det är att spela dem man har rätt som man ska få gjort

Och om du verkligen undrar så ska du få ett svar

Jag jagar lyckan och försöker nå mitt mål

Men tiden kommer ikapp vilket får mig att förstå

Att jag hinner inte göra allt som jag vill få gjort

Står här ensam vill bara slå stort

För att visa er

Jag kan göra det mesta bara jag litar mer

På mig själv och slutar bry mig om annat

Ska stå på egna ben och inte fly till nån annan

Men jag kommer ingenstans för jag går runt i cirklar

Och jag står på samma plats vilket får mig och vissna

Men jag klarar mig säg mig vad ni vill snälla svara mig

Inte en dag till utan att jag inte kan försvara mig

Men ni vet ingenting för allt döljer jag

Kan inte sova tänker på hur det skulle va

Om jag tagit tag i saker som jag borde ha

Vad jag än svarar när ni frågar så mår jag inte bra nej

Vad jag än svarar när du frågar så mår jag inte bra

Som får mitt liv att börja om

Här inuti

Har allting gått förbi

En enda chans om det just fanns

Tänk om det leder mig nånstans

Det enda jag känner för nu

Är att få det jag vill ha till slut

En enda lycka

Jag kliver in och delar med mig av mitt liv/
Rensar tankarna i skallen och försöker vara possetiv/
Men dagarna dom rinner på/
Och jag försöker förstå hur mitt liv kommer att se ut om 10år/
Har jag pengar har jag vänner och familj/
Har jag allt som jag har önskat mig plus lite där till/
Tankarna är många och vissa dagar är jävligt gråa/
När jag trävar mig fram och söker svaret på livets gåta/
Frågorna dom kolliderar i hjärnans kretslopp/
Kroppen fryser till is och helt plötsligt tar det tvärstopp/
Man blir huggen i ryggen av depprisionen gör vad man kan för att fixa situationen/

ey yo jag simmar i ett hav,
vill vinna en glimma utan krav,
jag söker efter någonting som jag vill finna i mitt tjat,
Får man skingra denna dag,
Jag lever i en annan tid,
Jag vandrar än på samma stig,
De e samma liv jag hamnar i,
förvandlar tid till nostalgi,
en ej det händer ingenting,
Det e samma tankar hela tiden tack till vänner runt omkring,
Bläcket rinner rek försvinner,
Jag hinner ta mindre krav,
än idag springer jag runt i denna cirkelstad
om och om igen är jag tillbaka där igen,
vill kunna känna sympati att den jag hatar är min vän,
men när jag pratar är det igen flera gånger som jag inte pallat trycket,

mina såger lever farligt!

Ey för min ångest är min vardag och det här är min behandling,
Texeten är mitt sätt,
och jag väntar på förvandling,
kämpa för en sanning som inte verkar vacker,
Så jag fösöker se dess inre skönhet som är tapper,


Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman,
Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman,

Ey när meningen fösvinner och funderingarna startar,
fattar jag vårt öde inte är eviga på kartan,
Trevliga för kakan nu när girigheten flödar,
alla snor i centrum och ideligen prövar,
prider de jag skördar metaforen i charmen,

sympati

för alla som vill sätta nålen i armen,
förbättra gården med larmen,
blir starkare vart enda dag,
För många lever här och nu,
med knarkare som mitt sanna jag,
Men ingen vill vara med för alla lever för sitt eget,
alla väntar tittar runt,
men jag vill se det första steget,
För jag är inte bättre bara vilse utan kunskap,
fattar inget innehav av att schitzen för ett dumt val,
tills den dag jag sjungit klart lever jag för detta,
att spotta vad jag känner som min vrede har berättat,
nu vi leder dej i detta,
klättrar uppåt för att stanna,
känner tiden rusa bortåt varje timma som jag andas,


Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman,
Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman,

När livet är hårt,
Fast på olika plan,
Vi tuggar fett här i orten,
medans olika barn,
lever i cash bland sedlar och stash,
Följd av bekymmer njuter av livet,
ja allt för trött på tröga hynder,
som psykar min hjärna,
vill dyka mot stjärna,
från kallabalik,
vill stanna min tid,
mot himmlen för alla vill dit,
jag vet inte vad som väntar,
vad som kommer att hända det gör mej rädd,
och det ni hör nu är min ångest som bländar,
mitt eget inre som jag slåss mot varje dag,
jag kastar loss mitt sanna jag,
Det är ett måste-företag,
jag hoppas på förändring,
men väntar under tiden,
på mitt liv jag lever i,
och sen jag kämpar än i striden,
jag blir stämplad övergiven,
allt jag har är mina toner,
vilket skapar stort intresse,
från en massa fina horer,

men dehär är vad jag kan!

att smycka blocket med det blå,
så jag känner efter vinden,
vänder rocken i de blå,


Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman,
Den här går ut till er,
till er som alltid finns till hands,
till er som dämpar fallet när jag faller ner mot land,
När ångesten är stor och inga svar finns här att finna,
min själ har flytt iväg och jag e kvar här i dimman...

När jag inte hör din röst ekar det tom inombords. Förlåt för mina missöden men det är inte lätt inombords. När man inte vet hur man vill ha det numera. Dag för dag kommer den där känslan ,trycks inom mig hatet går inte att basera. för livet har en mening och jag försöker balansera mellan missöden,hat,svek ,kärlek och vänskap som passerar. När jag hör din röst vill jag bara dela mera, med livet med dig vill jag passera. vaknar upp varje morgon horisonten visar solens ljus som inte verkar vilja sammarbeta. mörkret fylls inom mig,när jag inte har dig nära ,skriver ord för ord och det jag vill säga,utan dig i mitt liv orkar jag inte leva.

Hon sa "in vino veritas", följde livets nycker
med sprit i drycken, gjorde helt om, nu är stilen hyckel
jag önskar att jag kunde se hennes leende när det slits i stycken
när hon inser att hon lever i en lögn nu när hon blivit nykter
sprider rykten, det sårar men jag visar det aldrig
utan kontrar med svidande sanning bevisad av handling
om du beter dig som ett svin finns det fler som kan det,
för jag hade andra före under och efter det vi hade
du var bara en i mängden, och jag tänker inte hänga efter
när det bara är du som tjänar på att vara vänner längre
vill definiera känslan men har svårt att finna ett ord
beskrivandes en vissnande ros på en brinnande bro