NattFilosofen

kan alldrig skada mig igen för du lärde mig att ta stryk
först till socialen sen vidare till vuxenpsyk
sen igen fast till psykpterapi jag var fast i ett helvete
men lyckades att fly
det mesta har läkt nu men ärren är kvar
antidepressiva eller aggrission
allting känns skit nästan så att man tappade tron
eller hoppet men de är väl då jag ser tillbaks
och att acceptera vem jag är
efter allt som lever kvar men känner hela tiden
rädslan för framtiden
vill inte tiga men kan känna samtidigt
vem jag är eller vad ja va
lyssna vad ja säger nu för texten här är bara jag
från bladets dag till sista orden
kan inte ändra nått de bara finns i blodet
för jag föddes i helvetet jagades av djävulen
ställ dig upp mot mig och du får smaka vad han lärde mig
för allt jag såg tills den dagen var fucking hat och en vardag
som var fylld med våld
hur ska man kunna tycka om eller må bra
om hela jävla uppväxten var känslor av hat
men det var sån skit som ja lämmnade kvar
och tillslut fan jag lärde mig att älska en dag
men massa kärlek kan bli vägen till hat
då lögner efter lögner blir dina ärliga svar
och vägen tillbaks blir ingen dans på rosor
för jag växte upp bland fucking jävla kaos och mordhot
det försvann men jag saknade allt
och tillochmed dom gångerna vi pratat om han
tragiskt men sant
de är då man slutar skriva
när bladet blir kallt är de dags att byta sida
men efter regn kommer solsken
skitsnack
efter regnet kom mörkret och solen blev iskall
ensam fan ja hatade allt
och i ett skitit liv har man fått slagit sig fram
men lärde mig tillslut att acceptera min spegelbild
och kanske livet från ett bredare perspektiv
den här går ut till dig som bara känner att himlen blivit svart
men du vill dit och bara lämmna allt
men du kan stå igen även fast du rammlade
för allt som inte dödar dig gör dig bara starkare
så fortsätt bygga fast de fattas nån puzzelbit
för bland all skit finns de alltid något possetift
men fortsätt att kämpa på
för man är den man är och det går alldrig att ändra på